Hörneå bys hemsida www.becken.se
Tord jagar hare med startjeep och kpist
Häromdagen hängde jag på en stege utanför vårt hus och målade västra väggen, för sista gången i mitt liv? Då hördes ett härligt dånande. Van som man var att höra det där ljudet så visste jag ju direkt att det här är inget jäkla SAS som drar förbi mot Sthlm eller Umeå. Nä…. på låg höjd dånade tre JAS Gripen förbi tätt intill varandra precis ovanför mitt huvud och ut mot havet söder om Hörnefors. Ett par tre ggr gjorde dom svängar här längs kusten, förmodligen spanande efter mig :-)
En vacker syn som påminde mig om att jag lovat skriva några rader om hur livet i lumpen på F21 gick till – egentligen. Jag kollade bort mot Startjeepen som fortfarande står i skogen nära vårt hus. Jag tyckte precis att det ryckte till i jeepen, lättstartad som den alltid är och att den ville iväg på en bogsertur.
Helgerna på basen utanför Boden var ju en pina av sysslolöshet, vilket bidrog till att man så ofta som det var möjligt, tog ”bondpermis” och rymde hem till Umeå, kompisar och fästmör. Det var ju också det man straffades med buren för, när bondpermisen avslöjades:-)
 full med Tord o Hare s3.jpg)
Bild 1. Flygsoldat Tord Fröling jagar hare. Som nog alla förstår är det olagligt att jaga hare med kpist och startjeep, allrahelst som en SAAB J35 Draken startar i bakgrunden. För bakgrunden refereras till: "Saab J-35J Draken 35556 56 (8425455514)" av Alan Wilson - Uploaded by Russavia. Licensierad under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons". Vad haren heter vet vi inte. I den pensionerad startjeepen ses en likaledes pensionerad flygsoldat Fröling. Gunnar Engström redigerade och kokade ihop bilden som illustration till berättelsen.
Våra befäl lämnade basen på helgerna och vistades på något ”finare” boende en bit bortom basen, eller hemma hos familjerna. Då var det fritt fram för råttorna att dansa på bordet. Startjeepar , traktorer och motorcyklar fanns i de olåsta hangarliknande garagen runt basen.
Ofta var det ”dragrace” med traktorer, körning på bakhjul och annat livsfarligt som man sysslade med. Under min tid var det ingen som förolyckades. Vi var nog för skickliga för att förolyckas, odödliga, trodde man förstås.
Våra kpistar hade vi ju tillgång till för att försvara oss vid behov mot ryssen och ammunition fanns det gott om, eftersom det ju inte var alltför hård koll och räkning av överbliven ammo när vi övade på skjutbanan.
Uppe på fältet fanns gott om hare, det hade vi ju ofta sett när vi bogserade planen till och från övningarna. Hararna var ju dessutom en fara för planen, liksom fåglar och annat otyg i naturen:-)
Sagt och gjort. Vi ”lånade” en startjeep, jag körde och några av de andra (vilka de var vill man ju inte avslöja) hängde på flaket och jakten började. Vi körde full fart längs startbanan, inne vid skogskanterna, över småtallar och gupp och skrämde fram harar. Grabbarna sköt och sköt, allt vad tygen höll. Men det var inte lätt att pricka en skuttande hare med en glapp kpist som man ju knappt prickade nånting alls med, inte ens när man låg med skjutstöd på skjutbanan.
Det blev aldrig någon harstek till middag som jag kan minnas. Den enda hare vi fick körde jag över med Jeepen och den var inte så mkt att grilla efter den olyckan.
Men roligt hade vi och man lärde sig ju lite terrängkörning om inte annat - och framför allt - tiden mot MUCK gick snabbare.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se